Väck liv i frågan om kommunsammanslagningar
För 40 års sedan gjordes en stor kommunreform och många
kommuner slogs samman till större. Nu börjar det åter diskuteras
kommunslagningar.
Många kommuner idag är för små. I Danmark t ex säger man att
en kommun bör ha minst 50 000 innevånare. Det ställs allt mer krav på kompetens
och resurser för att utveckla kommunerna. Olika specialistfunktioner blir allt
vanligare. Och alla kommuner har då inte möjlighet att hänga med. Risken finns
också, som det visat sig i vissa delar av landet, att kommunerna inte kan vara
tillräckligt tuffa i miljöfrågor. En liten kommun har svårt att sätta emot det
stora, och på orten, dominerade företaget.
För att prata företagsspråket kan man säga att en kommun bör
förstärka sin balansräkning och ha ett hyfsat eget kapital.
Och visst kan det vara bättre att slå ihop kommuner och göra
”storkommuner” än att låta den regionala och opersonliga organisationen växa –
ja t o m växa över huvu´t på folk.
Men när man tittar på sammanslagningar av kommuner är det
utomordentligt viktigt att man tittar på den tradition och samarbetskultur som
redan finns. Då får inte fyrkantiga administrativa enheter styra.
Man kan ju t ex leka med tanken att Bohuslän varit en
storkommun. Där känner människorna att det finns ett kulturhistoriskt
samarbete. Då hade den kommunen haft ca 125 000 innevånare. Och självklart hade
en sådan kommun också blivit en stark lobbyröst i samhällspolitiken. Genom den
starka trafikleden som E6 utgör, har självklart lasarettet i Uddevalla varit
ett modernt sjukhus med all akutvård. En kommun med
125 000 innevånare skall lika självfallet ha en modern
järnväg med snabbtåg, ja den, dvs Bohusbanan,
skulle t o m kunna sträcka sig in i Norge? Och Högskolan som hamnade i
Trollhättan, hade lika självklart legat i Bohuslän.
Så mycket talar för större kommuner:
·
Kommunal kompetens
·
Kommunal service
·
Infrastruktur och tillgänglighet
·
Utveckling av näringslivet
·
Utveckling av elitidrott
·
Utveckling av besöksnäringen
Ja, listan kan göras länge, men vad jag menar är låt
tradition och befintlig samarbetskultur styra vid diskussioner om nya
storkommuner, inte administrativa enheter typ Fyrbodal.