En mänsklig rättighet att få en anständig ålderdom

Barn- och äldreministern Maria Larsson skyller den uppkomna situationen inom äldrevården på kommunerna, som i sin tur tycker att regeringen gör för lite inom detta område.

Oavsett vems felet är, kan vi lätt konstatera att det görs för litet. Man skrotade de gamla ålderdomshemmen, det var inte modernt och inte fint nog. Delvis har det ersatts med moderna och funktionsriktiga boenden. Men vad hjälper det när det inte byggs tillräckligt många.

I stället ska de gamla vårdas i hemmet med ideliga personalbyten.

Detta är inte värdigt den generation som varit med och byggt upp Sverige.

Tänk om man skulle resonera på samma sätt inom skolan med nya lärare varje dag. Eller på en annan arbetsplats med ständig ny personal. Det säger sig självt, det skulle aldrig fungera och det skulle aldrig accepteras.

Men varför accepteras detta inom äldrevården?  Det verkar inte heller som de olika pensionärsorganisationerna når ända fram med sitt lobbyarbete med tydliga krav på en anständig ålderdom.

När den dagen kommer, och det gör den för alla, att man inte vare sig vill och kan klara sig hemma, då bör det vara en mänsklig rättighet att få ett annat boende, ett boende med den service omkring sig man behöver och socialt umgänge samt god "hemlagad mat" med ett glas vin och en liten whiskeypinne då och då. Och självfallet med teknik som gör det möjligt att bibehålla kontakten med omvärlden med sin surfplatta och smart-telefon.

Skall detta vara så svårt att förstå för våra politiker?