Ett litet Nyårsbrev med reflexioner och förväntningar

Så här i nyårstider blickar man såväl bakåt som framåt. Man reflekterar över det som varit och funderar på kommande år. För att prata protokollsspråk kan man säga att jag själv lägger det gångna året ”med godkännande till handlingarna.”

Framtiden då? Ja visst har man förväntningar och förhoppningar. Och man kan dela upp förväntningarna i två högar:

Dels i det lilla perspektivet, familjen, vänner och bekanta, som man önskar att alla får vara friska och få ett gott år.

Dels i det globala perspektivet, att fattigdomen fortsätter att bekämpas och att pågående krig och konflikter får en lösning och ett slut, samt att vidden av naturkatastrofer blir så små som möjligt.

Fattigdom är ju också många gånger en följd krig, konflikter och naturkatastrofer. 

Men det finns också en form av nationell fattigdom. Detta kan vi dagligen se på våra gator i Sverige där människor från, framför allt Rumänien, i all sin desperation, sitter och tigger.

Men här bör andra organisationer och länder, bl a såväl EU som Sverige, sätta press på det landets regering. I denna typ av länder är det djup skillnad mellan fattiga och rika. Genom att införa ökad demokrati och omfördelning av landets resurser, via beskattning, är jag övertygad om att folket inte behöver åka utomlands för att tigga.    

Ett sådant exempel är Grekland, som för att få EU:s sk nödlån tvingades att öka beskattning för välbeställda greker och dess egendomar. Det visade sig ju att många människor aldrig betalade någon form av skatt.  Och i många branscher var det svarthandel som dominerade. Tyvärr  drabbades ju också  vanliga folket.

EU bör sätta samma press på Rumänien. Det är inte bara ett nederlag för Rumänien, utan ett nederlag för hela Europa, att rumäner sitter och tigger på gator och torg, utanför sitt lands gränser.